Min att göra-lista ser nu ut som följer:

• planera middagar för kommande vecka  -- nästan hela veckan
  

• planera ev inköp inför kommande middagar
• planera in mina och makens aktiviteter, och skriva in dem i kalendern
• tömma USB-minnet
  
• andningsövningar
• lista "måsten" enligt senaste uppgiften från psykologen (jag har hittat listan, men tar det sen...)

 

Eller var det tänk på helgdagen så att du vilar på den. Sak samma kanske. Jag får då ingenting gjort av det jag tänkt göra. Och det är en sådan sak som irriterar mig otroligt mycket! Det tar så mycket energi från mig att tänka vad jag ska göra för grejer och sen inte göra dem, utan i stället sitta och irritera mig över att jag inte får något gjort!

Det gör mig trött och tar min energi:

Att tänka att jag ska göra en massa saker för att underlätta min vardag, och mitt liv. Jag skriver listor på saker, spaltar upp och ibland numrerar utifrån vilken punkt som är viktigast att ta itu med.

Men det är som om själva planeringen i sig är själva grejen. Att skriva listan. Att veta vad det är jag ska göra. Osv. Inte att jag de facto måste utföra grejerna för att det verkligen ska underlätta för mig!!!

Jag måste ju verkligen lägga fram kläder för i morgon. De ploppar inte fram av sig själva ur garderoben och lägger sig snyggt på sängänden. Handväskan fylls inte av plånbok, nycklar, busskort, iPod mm av sig själv!

Det hjälper inte hur mycket jag än tänker att jag måste göra det.

Bröd verkar inte heller bakas av sig självt. Fast jag vill. Vill verkligen hemskt gärna ha nybakat bröd. 

Ska kanske fylla på 'baka bröd' på min att göra-lista?! 

 Min att göra-lista ser nu ut som följer:

• planera middagar för kommande vecka
  

• planera ev inköp inför kommande middagar
• planera in mina och makens aktiviteter, och skriva in dem i kalendern
• tömma USB-minnet
  
• andningsövningar
• lista "måsten" enligt senaste uppgiften från psykologen (jag har hittat listan, men tar det sen...)

Alltid något.

Varför görs inte saker av sig själva?

Jag går ju i terapi nu, räcker inte det? Ska jag behöva jobba mig också? Anstränga mig? Göra något?!

Vad har jag min terapeut till?

Mental träning, positivt tänkande och affirmationer.  

Jag ska idag: 

• planera middagar för kommande vecka
  

• planera ev inköp inför kommande middagar
• planera in mina och makens aktiviteter, och skriva in dem i kalendern
• tömma USB-minnet
  
• andningsövningar
• lista "måsten" enligt senaste uppgiften från psykologen (jag har hittat listan, men tar det sen...)

Jag kan planera - jag är inte rädd. Jag kan planera - jag är inte rädd. Jag kan planera - jag är inte rädd. Jag kan planera - jag är inte rädd.

För en människa, som mig, som gärna (gärna och gärna..) ser allt genom en grubblares lins ter sig söndagar oftast ganska jobbiga. Morgnar och förmiddagar går bra, när det fortfarande är ganska mycket kvar av helgen... Men frampå eftermiddagen börjar det krypa lite i kroppen. En känsla av olust fortplantar sig i mitt intre och sveper fram genom mitt inre och känslan blir värre ju närmare kvällen vi kommer.

Undrar om jag faktiskt skulle testa följande i dag:

• Att förbereda mig själv och min familj inför morgondagen?
• Lägga fram kläder redan idag?
• Se till att allt jag ska ha med mig i morgon faktiskt finns i handväskan redan när jag går och lägger mig i kväll? 
• ha ordning på vantar, handskar, halsduk

• ladda iPoden eller ta med en bok att ha på bussen (hoppla!)

Hm. Tål att tänkas på! Är det dessa saker som skiljer mig från strukturerade kvinnor?

Jag ska planera idag också. Det har jag lovat min terapeut. Varje söndag ska jag sätta mig med maken och planera

• vad vi ska äta nästkommande vecka
• vad vi behöver handla inför dessa tillfällen
• aktiviteter och vem är hemma/borta, när?
• övriga saker?

Frågan är om jag redan nu ska boka in när vi ska sätta oss och planera? Behöver jag lägga in en bokning i mobilen och sätta den på alarm? För att jag inte ska glömma bort (förtränga, strunta i) det?

Det ska väl ändå inte behövas?

En så enkel sak ska jag väl ändå klara av?