Idag har jag inte tänkt några positiva tankar alls. Inte om mig själv och inte om någon annan heller. Jag har bara klagat på mig själv och min omgivning, jag har varit sur och tvär och till och med otrevlig. Vad är det med mig?

Behöver jag semester? Jag behöver semester. 

Nu till den svåra frågan. Tillika den eviga frågan.

Vad ska vi äta idag? 

Till och med när det var ljust ute var det mörkt idag. Ska det aldrig vända och gå mot ljusare tider?

Och då menar jag både vad gäller ute och inne (i mig)... 

Jag har två uppgifter kan vi kalla det. Den ena är att bli en lugn människa igen, utan stress, utan för höga krav och förväntningar på mig själv, utan för höga krav och förväntningar på min omgivning.  Det andra är att jag ska skriva en bok. En roman. Eller kanske bara (bara?) en novell. Jag vet inte. Men en skrift av något slag. Jag är född till att skriva, och det är det enda som jag känner att jag behärskar och gör riktigt bra. Och tycker ni annorlunda, fine! Smaken är som baken. Jag kan ju inte gärna sitta och säga att jag skriver medelmåttigt, då kan jag ju lika gärna lägga ner uppgift två med en gång. Peppa mig i stället! Piska mig! Blås med lampan i röven på mig! (ursäkta mitt ordval) 

Fy för den uttjatade gamla klyschan.

Nu kom jag av mig. Vad skulle jag skriva? Snöade helt in mig... Får återkomma...